Member Login

Lost your password?

Registration is closed

Sorry, you are not allowed to register by yourself on this site!


Archive for december, 2012

Ångest

söndag, december 23rd, 2012

Jag har sån sjuk ångest. Det snörper i bröstet, eller hur man nu säger. Det är svårt att andas, men samtidigt är det ingen fara. Jag KAN andas, det bara känns jobbigt.

Det började i onsdags ordentligt. Jag hade en riktigt jobbig dag på jobbet. Det är liksom ingen som lyssnar på mig. Jag säger saker om och om igen och det är som om det bara går alla förbi. Ingen reagerar. Ingen bryr sig. Det är så otroligt frustrerande. Det påminner mig om när jag var liten och min syster retade mig och slutade inte när jag bad henne. Hon fortsatte bara. Och jag kan ju tala om att hon var hemskt elak mot mig.

I alla fall var min dag skitjobbig. Så får jag veta att min arbetskamrat som jag jobbar närmast med ska sluta. Jag är otroligt glad för min arbetskamrats skull. Men jag vill också bort från jobbet. Jag vet bara inte hur. Jag orkar liksom inte. Jag får ångestattacker jag bara tänker på det. Jag vet inte hur det ska gå till. Så när min kamrat nu ska sluta känns jobbet ännu jobbigare. Jag bröt ihop när jag fick reda på det.

Och sen blev allt bara värre…

På vägen hem träffade jag en gammal ”lärare”. Hon gjorde det klart för mig att jag minsann aldrig skulle ge min mamma några barnbarn. Iofs har jag ju tänkt på det själv, men när hon sa det var det som om någon stack en kniv i hjärtat och vred om. I o m min ålder och brist på sällskap så är det ganska låga odds på att jag skulle någonsin få barn. Jag vet inte om jag VILL ha barn, men det är nog för att jag aldrig varit i den situationen att jag ens haft möjligheten. Men jag känner mig misslyckad i vilket fall som helst. Jag förstör tydligen inte heller bara för mig själv, utan för min älskade mamma också. Känns ju jävligt illa.

Dagen efter ringde min pappa. Han var lite lätt upprörd. Han ville ha mig på hans sida men jag ville inte. Försökte hålla mig neutral. Sen fick jag reda på att han ljugit för mig. Och börjat bråka med andra i familjen. Jag fattar inte. Varför kan han inte bara slappna av, njuta av julen och vara snäll?? Jag förstår verkligen inte varför han vill förstöra allt.

Och nu sitter jag här i soffan, för andra kvällen i rad, och har sjuk ångest. Det ilar i hela kroppen. Jag vill inte vara med längre. Jag orkar inte längre. Jag vet att jag är den som måste göra något för att ändra mitt liv, men jag orkar inte. Hur gör man? Jag ger upp snart…


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu