Mina föräldrar är födda på 40-talet. När jag läser tidningen så ser jag mer och mer ofta hur det i dödsannonserna är just 40-talister som dör. Det skrämmer mig. Speciellt när jag har en mamma som röker så att det pyser ur öronen på henne och hon hostar så man tror att hon ska dö just där och då. Och speciellt då jag har en pappa som har haft cancer. Han är visserligen friskförklarad, men det vägrar han inse själv. Han gnäller gärna om att han minsann kan ha cancer utan att veta om det och dö när som helst. Och visst kan han det. Och det kan jag med. Och det kan vi alla. Men inte går jag och tänker på det och gnäller om det varje dag! Det är trist att höra sånt jämt. Och speciellt när det är ens egen förälder. Jag behöver inte bli påmind om deras dödlighet. Den dagen – den sorgen…