Jag blir så jäkla trött på mig själv ibland. Jag försöker ändra på mig och tuffa till mig, men så kommer situationer då jag bara blir sååå jäkla mesig. Jag hatar när jag blir sån. Bara säger ja, ja, ja och ler och nickar, när kroppen egentligen bara skriker nej! nej! nej! och insidan vrider sig av avsky. Fattar inte att jag bara inte tar mod till mig och säger ifrån. Jävla fegpropp! Dags för styrkepepping!