Jag blir jämt utnyttjad. Det irriterar mig något enormt. Det är som om vissa människor ser det som sin rätt att utnyttja mig för att jag är snäll. Jag måste börja tuffa till mig.
Min syster ringde mig för en och en halv timma sedan. Hon behövde sin nyckel hem. Var hon har sin egen nyckel har jag ingen aning om. Hon skulle komma om en stund och hämta den. En stund för mig är kanske MAX 20 minuter. Nu har det gått 1½ timme. Men hon vet att jag inte ska någonstans. Hon frågade nämligen. Och då är det helt plötsligt helt okej att en stund blir en och en halv jäkla timma. Jävla kossa!
Dessutom bad jag henne lämna tillbaka lite grejer hon lånat av mig. Hon har mage att sucka och stöna. Jag blir så jädra irriterad. Låna inte saker om du inte kan lämna tillbaka dom, din kossa! Säger jag till henne en gång till så är jag fullt övertygad om att hon kommer bli förbannad och tycka att jag tjatar. Jag har sagt till två gånger nu, inräknat idag. Är det att tjata om saker hon lånade för över ett år sedan?? Tycker inte det!
Men som sagt – jag måste tuffa till mig. Jag är alldeles för snäll. Men hur fasen gör man? Jag har liksom inget självförtroende när det gäller att gräla. Jag blir stum och går till personangrepp. Skitfånigt… Men jag har liksom aldrig kunnat argumentera. Mitt självförtroende har varit så pissigt så länge… Men någon gång måste man väl börja träna kanske? Och varför inte med kossan som är min syster.