Dejtade en kille i början på året. Han var bara intresserad av sex och inget mer. Jag var väl lagom intresserad av honom och tyckte inte han var något att satsa på direkt, men tänkte att det kanske kan var kul ett tag. Nja… Inte min grej med sex utan känslor. Efter några taffliga försök till träffar för att umgås utöver sexet fick jag nog. Vilken tråkig kille. Tror han kände på samma sätt om mig för vi slutade bara höra av oss helt enkelt. Han hörde av dig efter några veckor med någon fjantig ursäkt om att han ville ha min kunskap om en grej. Jag kunde inte svara honom just då, var lite upptagen och helt ärligt sket jag i att ringa upp. Var liksom inte intresserad. Sen ringde han några månader senare. Var upptagen då också men han talade in på telefonsvararen. Han sa inte vad han ville, men ville att jag skulle ringa upp. Nä… orka! Jag valde att maila informationen han bad om sist, till honom och skrev att han skulle ta hand om sig. Så… Nog, tänkte jag. Och mycket riktigt. Hörde inte av honom på jättelänge. Skönt. Kanske omoget att inte kunna säga det till varandra, men sånt är jobbigt och jag undviker det gärna… Haha! Han sa ju inget heller iofs…
Men i alla fall - tror ni inte karln, helt plötsligt, out of the blue, bara hör av sig. Jag förstår inte? Varför är det så svårt att släppa? Han kommer med meningslösa frågor och undrar hur livet leker. Varför? Tror han allvarligt att jag är intresserad? Det är förbryllande… Varför hör han av sig efter flera månader? För att vi ska bli kompisar nu då, eller? För han kan väl allvarligt inte tro att han ska få sex? Eller??